Alltså ja ni vad ska jag börja. Igår sitter jag och är uttråkad i soffan och så knackar det på dörren, går och öppnar och så står Lydia där!!!! Blev så himla, himla glad. Att hon nu är hemma och att jag äntligen får se henne igen. Hade verkligen, verkligen ingen aning om att hon skulle komma hem nu. Helt plötsligt kändes allt som det ska igen och det var så overkligt att se henne där. Med sig hade sötisen mitt favorit-te från Ladurée och macarons som var riktigt gudomliga. Var värt att bryta sockeruppehållet en stund för dom. Helt klart bästa dagen på länge <3